Uttalande: Öppen antimuslimsk hets avfinansierade Studieförbundet Ibn Rushd
Studieförbundet Ibn Rushd har med sina tiotusentals studiedeltagare länge varit ett viktigt nav i det svenska muslimska civilsamhället. De har lett det arbetet på en idémässig grund av att värna demokratin och minoriteters rättigheter. Deras vision om att muslimer ska vara en självklar del av Sverige känns mycket avlägsen när vi tar del av informationen om att Folkbildningsrådet avfinansierar studieförbundet.
Beslutet är kulmen av många års öppen hets mot studieförbundet, som vi har svårt att se som annat än ett symptom på den högerextrema politik som tagit landet i sitt grepp. Vi ser också ett stort misslyckande i att svensk media återkommande rapporterat om de många "granskningar" som gjorts av studieförbundet utan att i stort sett någon större tidning granskat anklagelserna. Vi frågar oss om man behandlat ickemuslimska studieförbund på samma sätt, eller om slappheten har sin grund i förutfattade meningar om islam och muslimer.
Ett problem är att det inte framgått i besluten och nyhetsrapporteringarna att de problematiska texterna inte använts i undervisningen, utan bara existerat i kursmaterialet. Men ett större problem är att granskningarna och rapporteringarna gjorts utan att ta hänsyn till hur religiösa urkunder och texter ofta är uppbyggda.
Många passager i Bibeln, Talmud, våra stora medeltida (och vissa moderna) rabbiners litteratur och lagsammanställningar innehåller passager som ger uttryck för, eller kan tolkas som, stöd för de reaktionära idéer som man har hittat i Ibn Rushds studiematerial. Vad innebär Folkbildningsrådets beslut för studieciklar eller studieförbund hos andra religiösa grupper, där konservativa element finns närvarande både i traditionens urkunder och i senare skrifter? För så är fallet för både judar och kristna, som också behöver tackla sin egen traditions texter med ett kritiskt perspektiv, snarare än att censurera dem eller blunda för dem. Innebär det att vi som judar inte ska läsa våra urkunder, eller gäller detta bara muslimer? En sådan position bygger på antimuslimsk rasism och legitimeras vidare av samhällets utbredda oförståelse för hur religiösa traditioner fungerar.
Vi menar att religiösa grupper har rätt att studera sina urkunder, och när det görs inom Ibn Rushd vet vi att det görs inom ett studieförbund som är förankrat i en demokratisk studietradition som värnar om minoriteters rättigheter – samma studietradition som byggde den svenska demokratin, arbetarrörelsen, kvinnorörelsen och många andra folkrörelser.
Särskilt oroväckande blir det när man tar hänsyn till den rasism, misogyni, militarism och det HBTQ-hat som präglar partiprogram, debattartiklar och förd politik hos vissa av partierna som drevar mot det muslimska civilsamhället. Blir den sortens reaktionära åsikter mer tolererbara för att de kommer från samhällets topp?
För att gå vidare behöver vi tydliga svar på hur muslimers religionsfrihet och föreningsfrihet ska värnas. Hur ska man säkra muslimers möjlighet att organisera sig? Vilka pressröster ska bevaka muslimers rättigheter?
Läs mer:
Folkbildningsrådet avfinansierar Ibn Rushd Studieförbund